Modig
Jag tillbringade julafton hos mina svärföräldrar, för barnens skull, fast jag egentligen inte ville. Jag grät hela förmiddagen hemma. Pga diverse saker som hände hemma. Sedan for vi till svärföräldrarna, mat, tv, fika, paket, tomte, mat och prat...
Jag var inte på topp. Och det märktes. Pratade inte mer än nödvändligt, på tippen att gråta x-antal gånger. Och han kan inte hålla sig från att pika mig med alla möjliga kommentarer och uttryck. Jag klarar inte ut det. Hur länge ska han hålla på? Hur länge är det ok att vara elak?
En vän sa efter julen någon jag blev så glad för. Du var MODIG, det var starkt gjort att tillbringa julaftonen hemma hos dem. Så hade jag inte tänkt, men det är ju sant. Jag var modig. Och nu känner jag mig stolt. Jag står för de fel jag gjort. Jag har gjort fel, en människa felar - så är det. Jag är en av dem.
På kvällen åkte mamma och jag på midnattsgudtjänst. Det gav mig sådan frid. Kyrkan, julsångerna, prästens ord, stämningen och känslan av att det finns någon där uppe som förlåter mig - som ser mig som en god människa trots mina brister och fel. Jag kände mig hel och varm där i kyrkan. och hade velat vara kvar där. Länge.