Varje dag en evighet
Vi bråkar. Är tysta. Bråkar. Skriker. Gråter. Kramas. Och bråkar igen.
Hur kunde det bli så här?
Glaset har runnit över. Hur snabbt gick det här egentligen. Hur länge har jag mått så här. Hur länge har jag inte känt efter. Är det förälskelse för någon annan. Eller är det kärleken som sakta har dött. Lite i taget. Utan att jag märkt det.
Bara så många tankar? Frågor? Funderingar?
Kommer jag någonsin att vara lycklig igen. Glad igen. Vakna utan en klump i magen...