Att verkligen inte må bra.
Det är inte bra nu.
Jag mår inte bra alls. det är nog många delar som det beror på. Att jag tagit ett beslut, hans reaktion, min rädsla för att jag kanske gör fel, att jag tror mig veta nu, PMS, oro för framtiden, barnens hantering... Ja, det är nog många saker.
Jag mår verkligen inte bra. Tvingar mig att göra saker, umgås, träna, vara ute bland folk, jobba lite... Det hjälper att skingra tankarna och jag är glad för stunden i varje fall. Det är nog bara att rida ut stormen. Klart att man mår dåligt av ett situation som denna, och det som hänt och händer. En separation är inget man gör på en kafferast.
Jag kommer att ta mig upp igen. Det finns bara en väg för mig nu. Framåt.