Och så blir han snäll...

Så fort det blir på riktigt, så fort jag bestämt mig och är tydlig. Så slår han bakut. Blir snäll, vill väl, slutar i omgångar att skicka taskiga sms och ge elaka kommentarer... Och jag blir osäker.
 
Eller, jag blir egentligen inte osäker på mitt beslut. Jag känner mig elak, omedgörlig och envis. Ego. Som att jag inte ger honom chansen, nu när han är lite trevlig också. Som att det är jag som är den som inte vill, försöker, ger chanser. Att det är jag som sumpar vårt äktenskap och vår familj. För att jag bestämt mig.
 
Jag hatar det.
Han får mig att tveka. Känns mig ego och elak. Och som att allt är mitt fel igen...

Kommentera här: