Skärmar av.
Jag har fredagsmys med barnen. Försöker att inte tänka på något annat. Det är mycket som rör sig i kroppen och huvudet. Vi försökte fika tillsammans i dag, jag vill att det ska fungera. Ändå, någonstans vet jag att det inte kommer gå. Inte just nu. Kanske senare.
Det slutade såklart med lite kommentarer om mig, mina killar och den horan jag är. Jag kände mig ledsen - varför liksom. Så jag ville gå hem. Och så sms, om min otacksamhet för att inte tacka, vara vänlig, bara klaga... Jag kände bara - jag vill inte mer nu.
Så ikväll blev det mys med barnen.
Bara dem och jag. Bara vi och en fredag hemma i trygghet, kärlek och kramar.