Han som jag inte kunde låta gå

Det var inte meningen att jag skulle ha någon man i mitt liv nu. Jag skulle ta hand om mig själv en tid. Hitta lite mer av min inre kärna. Så dök han upp. Stannade kvar och visade saker jag inte kunde låta försvinna utan att se om det var rätt. 
 
Jag velade mycket innan jag visste om jag skulle låta honom komma in i mitt liv. Jag var så säker och inriktad på att jag skulle fokusera på mig själv eb tid nu. Och barnen. Jag skulle bli mer hel igen. Hitta delar som tappats bort, bli mer av mig. Så jag var så rädd att jag skulle förlora och glömma bort det om någon annnan kom in och distraherade mig. Så kände jag någonstans i magen/hjärtat/själen att jag kan inte låta honom gå. Det finns något där som jag intekan släppa - tänk om dte är han som är han och jag låter den chansen försvinna av rädsla.
 
Jag kunde inte det. Så jag tänkte att jag måste våga chansa och hoppa. Det har varit och är en resa - upp och ner. Jag är tydlig med vad jag vill och behöver. Och jag är medveten om att jag behöver tänka på att sätta mig själv först.
Jag ska fortfarande ta hand om mig själv. Jag ska fortfarande hitta mer av min inre kärna. Det vet han. Och det låter han mig göra. Han förstår att det är viktigt. Han låter mig älta, hitta min väg, står ut med att jag blir för överdriven åt andra hållet för att jag är livrädd för att allt ska bli som innan.
 
Jag lät honom stanna och nu ser jag med tro, hopp och drömmar på framtiden ♥

Kommentarer:

1 Popcornlyan :

Precis så var det med mig och min flickvän. Jag skulle bara vara ensam ett helt år. Hade jag tänkt mig. Så smög hon sig in i mitt hjärta och där ska hon stanna. Kram och god jul

Svar: Visst är det fint! <3 Samtidigt så tufft att upptäcka saker om och med sig själv... KRAM
Livet

Kommentera här: