Ibland tar sorgen över..

Hur kunde jag?
Vissa dagar tar det bara över så totalt, den där sorgen och skulden över vad jag gjorde. Över att jag kunde och sårade en annan människa så enormt. Någon som jag dessutom tycker väldigt mycket om och som varit en fin del av mitt liv så länge.
 
Hur kunde jag egentligen?
Varför. Hur tänkte jag. Jag visste ju så väl, om jag tänkte efter, hur han nog skulle reagera. Jag visste vad han tyckte om sådana saker, och jag vet hur han är som person. Sanningen är säga så vet jag inte. Jag kan se och veta de bakomliggande orsakerna, förklaringarna till att vi hamnade i en situation där det plötsligt blev "möjligt" på något vis att kunna göra så. Men just då, mitt i det, jag tänkte inte alls så. Jag behövde något annat/mer/få visa/öppna ögonen så enormt inom mig att jag inte förstod bättre.
 
Och nu i efterhand, jag kan fortfarande inte förstå varför.
Kanske var det ett desperat rop på hjälp. Kanske var det trötthet och likgiltighet. Kanske var det den utväg jag såg då. Kanske var det hämnd och ilska. Säkert var det lite av allt det där, och även en hel del ovetskap om mig själv som människa och mina behov.
 
Ibland tar sorgen över vad jag gjorde så enormt att det knyter sig i magen och tårarna bränner bakom ögonen. Jag skäms. Jag känner skuld och sorg och ibland skam. Jag hatar att jag kunde göra så. Jag kan känna ilska över att möjligheten fanns. Jag blir arg på mig själv för att jag kunde vara en sådan person. Jag vill spola tillbaka tiden, förstå mer och ångra det jag gjorde. Jag vill inte såra, svika och skada någon annan. Jag vill att han ska må bra igen.
 
Jag antar att det är så det ska och borde kännas. Jag tänker att jag bara får andas mig igenom det. Och se till att lära mig av mina fel. Någon dag kanske även kunna förlåta mig själv. Det gör inte det onda mindre ont, det gör inte sorgen lättare att bära och det gör inte att det känns mindre hemskt. Jag kommer nog alltid få leva med att jag svek någon som litade på mig - förhoppningsvis kommer det lätta något och lägga sig som en viktig lärdom och påminnelse om vad livet faktiskt är och hur vi människor inte alltid gör rätt. Och ändå har möjlighet att bli förlåtna och gå vidare och göra bättre.

Kommentera här: