Självständig.

Jag är självständig - Jag har ett eget liv - Jag är inget offer
 
Jag har svårt att sätta mig själv först. Jag har svårt att be om saker jag vill. Jag har svårt att fråga om saker.
 
Det är så mycket som jag drömmer om att göra, men jag har ingen att göra dem med och då blir det inte av (offerrollen). Sedan finns det saker som andra gör, som jag vill följa med på, men inte vågar fråga om (jag tänker att de nog inte vill ha med mig...). 
Just nu brottas jag med det här: "en vän ska göra något kul med sina vänner, jag vill gärna följa med, men de är ett gäng sedan gammalt som alltid gör det här. Och jag tänker inte fråga om jag får följa med (för hen inte frågar mig om jag vill)..." Hur gör jag? Mina tankar blir genast att jag behöver distrahera mig, för annars kommer jag sitta hemma och tycka synd om mig själv - och det är inget attraktivt eller önskvärt beteende.
 
Jag behöver hitta en självständighet och en säkerhet till mitt eget liv. Jag behöver inte göra allt jag vill med någon annan. Jag kan göra det själv - för att jag vill. Jag behöver inte hänga upp mitt liv, min vardag och mina drömmar på någon annan. Jag kan fråga och berätta vad jag drömmer om - sedan är det upp till mig att genomföra och agera, för min egen skull och för att jag vill.
 
Jag tycker fortfarande det är svårt att veta vad jag vill. Jag tänker ofta i termer som; det är nog vad han helst vill, om vi gör så då blir hon glad, om jag inte följer med dit då missar jag ju och blir utanför, jag vill också - jag vill inte missa... Det är stundtals jobbigt och tungt att tänka så. Det är svårt att hitta och veta vad jag själv verkligen vill. Vill jag följa med ut? Eller är det för att jag inte vill hamna utanför/sitta ensam/missa något? Jag ger nog lätt mig själv lite offerroll och lite beroenderoll (livrädd för att de jag vill ha i mitt liv ska försvinna).
 
Jag vill så gärna hitta min egen kärna. Min tro. Min dröm. Min självständighet. Mitt liv.

Kommentera här: