Våga stå för det jag gjort.
Hur gör man för att våga stå för det man gjort?
Utan att bortförklara. Det kommer ju alltid att finnas saker som gjorde att jag gjorde så / att det blev så. Inte som bortförklaringar eller undanflykter, utan som förklaringar och orsaker till att jag agerade som jag gjorde. Det gör inte att det är okej att vara otrogen eller såra någon på något annat sätt, men det kan förklara lite.
Det är inte jag som person, den jag är som är otroheten - det var situationen och dåliga beslut. Jag är inte min otrohet, jag kan däremot försöka stå för de fel-val jag gjorde och säkert som göra fler gånger. Vi är nog alla människor som gör fel både nu och då. Tänker fel, agerar fel, tänker inte alls, och missar alla tydliga tecken.
Det är inte lätt att stå för något jag gjort som faktiskt anses bland det värsta man kan göra. Det är inte lätt att stå för saker som sårat och svikit något, som ses som fult och fel i samhället, som sätter ettiketter och bidrar till skvaller. Det är svårt att stå med ryggen rak då. Men jag ska kämpa för det!
Jag kan stå för att jag gjorde fel, och att det var fel. Jag måste också försöka förlåta mig själv, och där kommer de där orsakerna in (som blir så svårhanterliga, om de inte ska låta som ursäkter - och det vill jag inte). Om jag ska kunna stå för felen och förlåta mig - behöver jag inse att det var situationen som delvis drev mig till de fel-valen.
Förlåtelse är kanske grunden till allt - kunna stå för sina fel, våga släppa taget, kunna gå vidare, börja må bättre....