Längtan

Pratade med någon i dag. Anförtrodde mina drömmar, att jag någonstans innerst inne önskar mig saker. Saker jag inte har nu, och som jag känner det som att jag inte haft på länge / i vissa fall kanske aldrig.
 
Drömmar om att hitta någon som jag kan skratta tillsammans med, som är positiv, som ger mig ro och äventyr, som gör mig lycklig och glad. Och som lyssnar och respekterar...
 
Till svar får jag: "det klart att du ska"
Som att det var så självklart, att jag skulle kunna få de där sakerna. Få uppleva lite medvind och lätthet i livet. Så tänker jag att är jag värd det, efter mina felsteg?
 
Och inser att jag nog snart är det. Att jag nog snart kan börja förlåta mig själv lite grann, och då kanske även se att jag är värd att få ut mer av livet. Ett steg på vägen. Jag är inte där ännu, det är en bra bit kvar. Kanske kommer delarna, steg för steg, att läggas fram. Kanske kommer jag att se mer och mer tydligt på mig själv, mitt liv och min framtid. 

Kommentera här: