Jag flyttat.

Nykeln till lägenheten i handen. Tomt i hjärtat. Bubblor i magen. Och längtan i kroppen.
 
Det är blandade känslor. Tänk att få bestämma själv nu, hur jag vill ha det. Tänk att få lugn och ro, ingen som väcker mig om natten, ingen som talar om hur dålig jag är eller hemsk. Tänk att få tänka, vad tycker jag om och vad vil jag ha!
 
Samtidigt, så mycket sorg. Nu ska vi bo isär, kommer vi någonsin att bo tillsammans igen. Hur ska vi göra med barnen? Kommer de att fixa det här. Kommer jag att fixa det här. Är det bara egoistiskt...

Kommentera här: