Att acceptera - det jag gjort fel.
Jag ska lära mig att acceptera det som jag gjort fel. Jag är bara människa. Genom terapin har vi pratat om varför, hittat saker och bakomliggande orsaker. Det kan inte ursäkta att jag var otrogen, det kan i viss mån förklara. Många små bäckar och trådar och bollar som blev en helhet av fel.
Tillsammans med en oförståelse för mig själv, vad jag behövde och saknade och inte såg eller lyssnade på. Vad vi tillsammans inte såg. Blev det till svek och fel i livet. Vi lockade fram de sämsta sakerna hos varandra till slut - i en del av oss.
Nu tänker jag acceptera att det blev så. Det går inte att vrida klockan tillbaka och göra om. Det går att se framåt, lära av felen, säga förlåta, visa på bättring, visa att man är bättre än de fel man gör. Jag har växt och växer som människa genom det här - hur ont det än gjorde och fortfarande gör ibland. Jag ångrar att jag sårade och svek, men inte vad som kom fram genom allt arbete efteråt. Han är förlåten - jag ska försöka förlåta mig själv en dag. Och hoppas att han kommer förstå själv en dag också.
Nu tänker jag sätta punkt för ältandet kring varför.