Det finns någon
Ni kanske har anat...
Jag är så osäker. Inte på någon, utan på om jag är redo. Om det är rätt tid.
- Att berätta. Att känna så här. Att våga.
Så läste jag popcornlyans inlägg och fann lite mod. Hennes inlägg som så lämpligt i tid, nästan otäckt lämpligt. Det kanske inte är så konstigt ändå? Och tänkte, att jag skulle ju vara totalt ärlig här - det var mitt mål när jag började skriva, att inte försköna eller hålla undan saker (som kunde såra, sticka i ögonen, eller som jag skämdes för).
Det finns någon.
Någon som ger pirr i magen. Någon som saknas. Någon som lyssnar. Någon som visar en annan värld.