Ibland gör det ont också

En del dagar kan jag tänka på oss och känna värme i kroppen. Minnen av oss som unga. Saker vi gjort med barnen. Minnen vi skapat tillsammans - som alltid kommer att vara fina! Och det blir bomull i kroppen när jag minns.
 
Andra dagar gör det mest ont. Då är det sorg i hjärtat när jag tänker på att det inte kommer komma sådana dagar igen. När minnerna blir så där härligt lulliga att man undrar hur det kunde gå så fel till sist. När jag ser och minns hans underbara, fina, omtänksamma sidor som jag älskade mest. Då gär det bara ont.
 
Och det är säkert meningen också. Det ska göra lite ont ibalnd, det ska kännas att något som vi ville skulle vara för evigt och vara vackert går sönder. Det gör dock inte mindre ont för det...

Kommentera här: