Kan jag vara hans vän?

Hur ska jag kunna hjälpa och finnas där, som vän, utan att vara mer. Hur ska jag kunna visa att jag vill väl, när han mest är arg. Han kan inte se att jag bryr mig. Är det av egoistiska eller empatiska skäl jag inte kan släppa honom? Det är så viktigt för mig att han mår bra igen.
 
Det är sådan jag är. Sätter helst andra före mig själv, fast jag lär mig mer av att sätta mig före ibland nu. Och nu, jag vill ju att han ska må bra. Jag vill bry mig. Det är så sjukt svårt när han bara är arg. Arg på det jag gjort. Arg på att jag gått vidare. Arg på att jag "slösat bort" år av hans liv.
 
Allt det gör mig så ledsen och sorgsen. Och jag reder inte ut, hur mycket ansvar borde jag ta på mig för att han ska må bra? Är det jag som tar för mycket. Hur skulle jag inte kunna må dåligt över att han mår dåligt.

Kommentera här: