Jag känner inte igen mig själv
... Det är nog där som den stora knuten ligger till att ens kunna komma vidare i allt det här. Jag kan inte se mig själv ha gjort det jag har gjort. Jag kan inte förstå att just jag kunde göra så. Jag kan inte förstå att jag kunde svika och såra så enormt. Det är inte jag. Det är inte den människan jag trodde att jag var och den människan jag vill vara.
Och jag kan inte ta in att jag gjort det.
Jag kan inte heller förlika mig med att andra ska se på mig som en "otrogen", som en elak och ond människa. Som någon som sårar någon anan så enormt. Jag skäms över det. Och jag kan inte se att det är jag. Jag är inte sådan, jag vill inte vara sådan.
Jag, som alltid vill andra väl. Som tyccker det är viktigast att andra mår bra. Som sätter andra framför mig själv hela tiden. Jag, som hatar när jag gör någon annan besviken för minsta lilla sak. Och nu, nu har jag svikit någon så fruktansvärt. Och jag kan inte ta in det.
Jag känner inte igen mig själv.