Jag kommer fram
Ibland känns det som att jag håller på att släppas ut. Som att jag kläcks igen. Nu ska jag bli jag. Helt och fullt ut. Kanske är det inte så ovanligt att en skilsmässa känns så? Som att allt startar om på nytt. Livet får en helt ny vändning och saker faller lite mer på plats igen.
För en del, andra kanske bara känner tomhet och ensamhet och sorg. Det gör jag också, och har gjort. Nu börjar en ny form av känsla infinna sig. En tro på framtiden. En önskan och förhoppning om att allt kommer bli bra, till och med bättre kanske. Ett litet pirr i magen för det som kommer att komma, och det jag har chansen att skapa. Till mig själv.