Våga visa alla sidor.
Att våga. Att vilja. Att ha modet.
Att visa alla sidor. Alla sidor av sig själv. Av en relation. Av de fel an gjort. Av de brister man har. Av sig själv.
Det är väl det relationer handlar om. Och att samtisigt hitta tillit, omtanke, respekt och förståelse.
Jag vill våga visa alla delar av mig själv i mina relationer. Självklart behöver man ha filter, allt är inte okej att dela eller säga. Att våga visa sig sårbar, ledsen, glad, arg, rädd och att man gjort fel - det tror jag är grunden för något lyckat tillsammans med någon annan.
Vi hade inte alla de delarna i vår relation, barnens far och jag. Jag tror inte att vi visste eller förstod det själva. Vi hade inte det där djup-tänket som behövs. Det där starka mellan oss som gjorde att vi vågade visa alla sidor. Eller vågade stå kvar när den andre blottade sina sidor.
För minst lika viktigt är att våga stå kvar när den andre visa sina sidor. Att våga möta oro, sorg, ledsamhet, besvikelse och skratt. Att orka och våga höra de där orden och tankarna som man kanske egentligen inte vill höra. Som gör ont. Sanna ord, som kan stärka eller själpa - beroende på om man kan vara öppen och ta emot eller stänger igen. Om man kan hjälpa och vilja förstå eller står ifrån sig.
Den människan jag håller på att släppa in fullt i mott hjärta i dag. Han står kvar. Ibland är det tufft och tungt. Ibland blir vi ledsna, arga och osams. I alla läget (än så länge) står vi kvar. Jag också. Jag tar in, andas. Och vill prata och förstå och hitta steg framåt där de där sidorna får rätt plats och utrymme för att vi ska kunna fortsätta vara lyckliga männniskor. Tillsammans.