Att minnas med värme
Jag vill lära mig att minnas livet som varit med värme och kärlek. Att inte känna sorg och saknad och skuld. Jag vill kunna titta på de där bilderna / texterna / minnens och bara känna sådan enorm kärlek till det fina som vi fick och skapade.
Tänk om man kunde lära sig att se på livet genom en lins av respekt, värme, nyfikenhet och kärlek. Tänk att alltid kunna lägga en hinna av kärlek framför varje ord, blick och handling. Att kunna se på andra människor med en ödmjuket och värme för att vi är just bara människor.
Jag skulle vilja att alla de där sakerna vi gjorde tillsammans som jag minns som fina - bara kunde få kännas just så i hjärtat; fina, varma, mysiga, kärleksfulla. Kanske värt att göra ett försök. Jag har ju faktiskt levt ett väldigt fint liv, och gör fortfarande. Nu är det bara lite anorlunda. Som den där vännen sa - ni är fortfarande en familj, bara en annan slags familj nu.
Mitt nya mantra ska bli just; "genom en lins av kärlek och respekt"