Livet vänner

Vad det vänder. Från dag till dag. Från timme till timme.
Och jag, mig själv. Vad jag lär mig. Och förändras.
 
De här åren, vilken enorm resa det varit. Och fortfarande är. Vad jag lärt mig, om mig själv, och utvecklats och börjat förstå saker, och reflektera över saker. Framförallt har jag tagit steg framåt i frågan som alltid finns med mig - vem är jag? Jag vet inte det än i dag, troligen kommer jag aldrig ha ett komplett svar på den frågan - för det finns inte. Vi utvecklas ständigt och förändras och vill framåt. 
 
I vilket fall, så har jag kommit mer framåt i den mån att jag förstår mer av mig själv och hur jag beteer mig, reagerar och agerar. Det är en spännande resa, och så lärorik. Jag vill bara veta mer och mer.
Jag är inte ett stor fan av ettiketter, jag tycker att de kan förstår så mycket. Vi är så mycket mer än en diagnos eller ett ord eller ett sätt. Allt hänger samman med när, var, hur, vem och varför...
 
Ändå, de där orden som symboliserar sätt att vara ibland kan de vara så värdefulla och trösterika. Jag har hittat så mycket av mig själv i sådana ord. Mer av vem jag är och varför jag är sådan och hur jag kan göra mitt liv lättare / bättre genom att förstå och omfamna de där egenskaperna.
 
Det här är jag, eller de delar jag hittat hittills...
* Jag är en hsp-person (högsensitiv) med en liten dos av starkskör.
* Jag är en stor blandning av introvert (oftast) och extrovert (ibland).
* Jag är en fomo (fear of missing out) som starkt ogillar att tvingas välja eller missa saker.

Kommentarer:

1 Anonym:

Hej💫
Du skrev på mim blogg!
Sökte mej till din och så intressant att läsa det du skriver!..förstår dej på många vis, förstår även otroheten och anledningen till det, dömer ingen, även om jag varit utsatt för det själv! Men alla har sin unika bakgrund och anledning till det.

Jag ska fortsätta läsa det du skriver och beskriver./Kram Johan

Svar: Hej! Och tack!
Visst är det så, vi har alla våra bakgrunder och spöken och ingen är den andra lik. Inte för att det ursäktar att vara otrogen, eller svika eller göra andra saker som sårar. Det kanske kan förklara att vi alla också bara är just människor, som faktiskt kan göra fel.

Och jag tänker att om vi bara försöker se det goda i varandra, om vi bara själva försöker göra gott när vi gjort fel. Om vi kan ångra oss, lära oss, visa på ånger, säga förlåt från djupet av hjärtat och älska. Då kanske vi skulle kunna förlåta och leva i en lite bättre värld.

Jag skäms för de fel jag gjort. Ändå, nu har jag kommit så långt att jag inte tänker smussla undan dem. Jag kanske inte skriker ut dem, men jag ska banne mig se till att de inte gjorda i onödan. Och kanske kan jag en dag hjälpa någon annan genom att våga vara ärlig och sann.

Kram till dig! Och tack för att du också vågar och vill dela med dig!
Livet

2 Dumpadman.com:

/Johan

Kommentera här: