Det nya är så svårt
Jag mår inte bra av det här. Jag kan inte förstå och se hur ett liv tillsammans med någon ska vara. Hur mycket ska man umgås? Hur mycket ska man anpassa sig? Hur mycket ska man lägga sig i varandras delar? När ska man fråga om saker man vill göra? Och hur ska man vara gentemot den andreas intressen? Eller beteende?
Hur mycket ska vi prata om...
När ska jag veta att det behövs pratas ut om och inte? När är det okej att ha en åsikt om den andreas val i vardagen? När har jag rätt att fråga och dela med mig av hur jag känner? Utan att han ska känna att jag kritiserar och vill påverka?
Jag är för ovan. Det liv jag levde innan, det bara flöt på. Jag minns knappt ens hur det var. Kanske hade jag gett upp på allt det där jag ville - och bara flöt med. Eller så levde vi mer vid sidan av varandra. Eller matchade vi bättre?
Jag vill att det här ska fungera nu. Jag vill inte känna mig osäker, sur, avis och utanför av saker. Jag vill att vi ska dela. Dela livet med varandra.
Vad händer när jag drömmer om saker som han kanske inte förstår. Saker som jag inte hade innan, som känns viktiga för mig nu. Vad händer när jag vill dela dem med honom, och han inte förstår / vill? / tänker likadant...