Ångra det som varit.
Hur ofta ångrar man inte saker som redan hänt. Saker man gjort. Att man sårat någon, eller svikit någon. Att ångra sig då. Be om förlåtelse. Inse sina brister. Ta tag i de fel man gjort. Försöka lära sig något av det. Det är styrka. Att göra fel är mänskligt - det gör vi alla från och till. Att visa ånger det är att ta ansvar för sina handlingar.
Vi kan inte spola tillbaka tiden. Vi kan inte ändra det som redan hänt. Det kan inte människa göra. Vi får stå för de fel vi gör, och lära oss av dem. Lära oss att hantera dem, och inse att det finns bara en väg att gå - framåt. Om vi inte vill stå kvar och stampa i samma grop.
Jag vill framåt.
Jag har bara så svårt att släppa saker. Att jag gjort fel. Att jag sårat. Att jag svikit. Att jag inte gett ordentliga chansen. Att jag misslyckats.
Jag vet ju att jag inte kan ändra på det nu. Att det inte går att få det ogjort. Och vissa insikter som kom med otroheten, dem vill jag inte vara utan. Men, sveken, sorgen, skulden - det skulle jag vilja kunna släppa taget om.
Jag vet att en del till att jag inte kan det är att han som jag svek inte kan förlåta mig, att han ser på mig som en helt annan människa nu (efter mitt svek) och det är inte en människa jag vill vara - eller trodde att jag var. Nu är det ju inte han som ska ansvara för att jag ser mig själv som en "dålig" människa, det blir bara så mycket svårare när den man levt ett helt liv tillsammans med plötsligt ser på en som en främling. Som någon hemsk, elak, äcklig varelse.
Då är det svårt att förlåta sig själv också. Och att släppa taget.
Alltså, jag behöver i grunden kunna släppa det som jag inte kan ändra på. Jag behöver på sikt förlåta mig själv. Och jag behöver inse att det är så här livet ser ut nu. Det fanns orsaker till att jag var otrogen, inga ursäkter, men anledningar. Främst en okunskap om mig själv tror jag. Okunskap om relationer, oförmåga att se vad jag själv saknade, behövde och inte fick / tog för mig tillräckligt av.
Det är sorgligt som fan.
Jag måste nog bara inse det. Det är så här livet ser ut just nu. Och det enda jag kan göra nu - det är att göra det allra bästa av det som är här och nu.