Göra det bästa av det jag har
Nu är jag här. Det är så här mitt liv är. Det bästa jag kan göra nu är att göra det bästa av det jag har. Mina barn. mina drömmar. Min framtid. Och mig själv.
Jag kan kämpa i oändlighet för honom, för att han ska må bra igen och för att han ska förstå. Kommer det att hjälpa? Jag har kämpat länge nu, jag försäkte länge med både samtal, förlåt och förklara vad jag trodde skulle kunna hjälpa oss - inget fungerade. Och nu har jag släppt det, eller jag försöker i varje fall.
Jag kan försöka fokusera på mig själv nu istället. Jag kan visa vilken människa jag är genom att vara och utvecklas till den jag vill vara. Jag kan behandla honom med den respekt, empati och omtanke jag känner för honom. Jag kan vara ärlig, rak och tydlig med hur jag är på ett trevligt sätt.
Jag kan jobba med mig själv och mina brister och saker jag behöver öva på. Jag kan försöka se de delar av mig som jag missat och tryckt undan. Jag kan bli en tydligare bild av mig själv. Ett större och ärligare jag.
Jag kan försöka förverkliga mina drömmar och mål i livet. Se till vad jag vill. Försöka uppnå de saker som jag tycker är viktiga i livet. Skapa den framtid och nutid som jag önskar leva i.
Jag kan visa mina barn hur man ska vara som människa, jag kan föröska lära dem vad som jag anser är viktigt och jag kan ge dem redskap till att inte tappa bort sig på resan Livet. Och gör de det, så ska jag finnas här och hålla i dem, genom hela resan.
Jag kan försöka att göra det bästa av det jag har. Göra det bästa av där jag är nu.
Jag kan skratta, kramas, må bra i själen, andras, släppa kraven, älska, och våga chansa lite...
Det här är mitt liv - det ska inte få förstöras eller slavas bort på grund av ett felval i livet. Det ska vara en lärdom, en lärdom som gör mig till en lite bättre människa. Så att det kommer något gott ur all sorg, skuld och sårande.