Våga vara sann.

Hur är man vara helt sann mot sig själv? Och mot andra.
Hur ska jag kunna veta att jag inte älskar honom längre. Inte på det sättet. Hur ska jag kunna veta att/om det är så, eller om det är inbillning för min förälskelse för någon annan. 
 
Jag kommer nog aldrig kunna veta det till hundra procent. Jag måste vara chansa. Jag måste vara sann mot mig själv!
Jag levde inte helt det livet jag ville och behövde tidigare tillsammans. Kanske hade vi kunnat lösa det, troligen inte. Jag måste vara sann - det som hände hände av en anledning. Det fanns en märklig mening med att det hände. Och man kan inte lämna någon utan att såra, inte om man i grunden fortfarande har empati och kärlek för den människan. Det går inte, hur gärna jag än vill och hur mycket jag försöker.
 
Jag måste se sanningen.
Jag älskar inte honom på det sättet längre. Det var inte så som det skulle behövt vara. Jag har kämpat och slagits för oss länge. Det är okej att ge upp den delen nu. Jag kommer att (och har) sårat honom genom det här, det är ett måste. Jag behöver se mig nu. Det är okej. Han kommer finnas kvar. Men jag kan inte rädda honom. 
Det är dags att se sanningen nu.

Kommentera här: