När livet blir svart

Är det passande att ha roligt? Är det okej att göra saker som känns som lite bomull för själen och hjärtat. Är det konstigt att tycka det är kul att lära sig nya saker, att träffa nya människor, att glömma det riktiga livet en liten stund...

 

I hjärtat känns det inte okej alls. Jag ska bara vara ledsen. Hos honom anses det fult, som att jag inte kan vara sorgsen och ledsen, för att jag gör något "vanligt".

 

Jag gör det ändå. Jag tvingar mig att följa med på saker, och blir tvingad av vänner. Därför att under en liten stund glömmer jag mig själv, och det runt omkring. Jag får skratta, vara glad, lite lättsam och hjärtat får vila en stund på en trygg varm plats.