...
Jag känner inte igen mig själv i allt det här. Var är den där lättsamma, enkla, positiva glada människan? Var är hon som hade världens längsta tålamod? Var är hon som månade så enormt mycket om alla andra (ja, hon finns nog förvisso kvar)? Var är hon som såg allt så ljust? Var är hon som hade framtidsdrömmar? Och skulle hitta sig själv.
Hon är bara ledsen nu. Känner sig bara egoistisk. Svår och krånglig.