Breakdown

Jag får imellanåt små breakdowns. När det knyter sig i magen, tårarna bränner bakom ögonlocken och det kryper i fingrarna. Då kommer ältandet, malandet. Frågorna om varför. Och tankar på att jag borde gett honom en ärlig chans - att visa att han kunde/ville jobba på oss. Att han var villig och redo att se vad vi behövde ändra på för att fortsätta fungera tillsammans. 
 
Det går ont att tänka på. 
 
Att han inte fick den tydliga chansen. För att jag inte såg det som fattades. För att jag inte kände mig själv tillräckligt väl för att se farorna. För att jag inte kunde säga stopp och vara tydlig. För att vi bara malde på i samma spår. För att vi inte insåg vart vi kanske var på väg. För att jag var otrogen istället.
 
Att låta drömmarna bara vara drömmar i ens egna hjärta - det är livsfarligt. Prata, dela, dröm tillsammans, ge varandra stöd och utrymme. Lyssna. Låt den du lever tillsammans med få dela dina drömmar och var med och dela dennes drömmar också.

Kommentera här: