Dags att vända blad
Jag har varit min sista gång hos kvinnan jag lättar mitt hjärta för. Jag får såklart komma tillbaka, just nu anser hon (och jag) att det arbete jag behöver lägga ner på mig själv inte behöver behandlas i terapi på ett tag. Och att jag mår så pass bra som jag gör. Jag har mina redeskap, som jag fått. Jag vet hur jag ska agera och tänka, även om det inte alltid fungerar.
Det är skärmmande. Lite skön tro på framtiden. Och rörigt.
Kommer jag klara av det här nu. Kommer jag kunna ta mig framåt själv. Jag är långt ifrån där jag vill vara med mig själv. Och nu är det upp till mig.
Vi ska ses igen, när jag kommit en bit till på vägen. Då ska vi stämma av. Jag tror att jag alltid kommer vilja ha den livlinan. Det är en trygghet - långt där framme. Och ett mål. Något att sträva efter.