När livet blir svart

 Att våga och vilja vara ärlig. Det har jag lärt mig av den här sorgen och krisen. Att våga vara ärlig!

Jag har också insett att det är väldigt viktigt att vi pratar om just ärligheten. Vad menar jag. Vad betyder det jag säger. Hur menar jag. Och vad menar, känner, tänker du. Lyssna på vad den andre säger och när hen försöker förklara vad de menar. Annars fråga.

 

Vi har krisat så många gånger efter otroheten, mest på grund av missförstånd och att vi inte lyssnar på varandra - min vän (fd man) och jag. Mycket för att vi sagt saker ibland utan att vara ärliga - för att man vill såra, eller inte vill såra. Ibland för att vi varit helt ärliga - och då missförstått vad den andre menat i sin ärlighet.

 

Som när jag direkt efter otroheten sa, helt ärligt, att det snurrar för mig - jag vet varken ut eller in. Det var så jag kände. Ungefär som - va fan hände! Hur kunde jag hamna i det här. Göra så här. Varför?

Min vän tolkade det som att jag var osäker på vår relation, gentemot den jag träffade då. Han blev sårad (med all rätt) och tog det som att jag tyckte det snurrade för att jag inte visste var jag hade mina känslor. Det gjord ejag inte heller, men inte på grund av den andre, utan på grund av vad jag gjort coh hur det kunde hända. Det klart att livet snurrar, och tankarna, och känslorna (inför mig själv, inför honom, inför situationen) när man just kristar totalt.

 

I min värld var det inte konstigt alls. 

Jag började ju ifrågasätta hela min värdegrund. Min bild av mig själv. Bilden av vem jag egentligen var / är. Allt det som jag trodde på och ansåg att jag levde upp till rasade. De normer och ideal som jag nog trodde och tyckte att jag levde upp till försvann ner i djupets avgrund. Det klart att det snurrar i livet då.

 

Där missförstod vi varandra, och äni dag vägrar han att lyssna till mig när jag vill förklara vad det var som snurrade. han har bestämt att det var känslorna för någon annan som spökade. Jag vet ju att jag var förvirrad och osäker. Mest inför varför-frågan. Alltså, varför och hur kund ejag göra så. Vad fanns det för orsaker som jag missat? de där andra sakerna som fyllt på glaset tidigare, och som med otroheten fick allt att tippa över kanten och ner i avgrunden...

 

Så sammanfattningsvis, jag vill bara att ärlighet ska råda - tillsammans med förståelse och förmågan att lyssna och fråga om man inte förstår. Då hade vi kanske kunnat prata lite mer med varandra.