Vara själv?
Det här med att kunna, orka, vilja och trivas själv...
Jag är uppenbarligen inget bra på det. Jag älskar att vara själv, när jag väljer det själv. Alltså när jag får tid själv som jag känner att jag behöver, men det alltid finns någon där som kan vara nära när jag behöver det.
Det är när jag blir själv (ensam?) fast att jag egentligen vill vara tillsammans med någon som jag inte reder ut det. Då blir jag ledsen, nere, känner mig utanför och åsidosatt. Och gör då denne någon något utan mig, då blir jag så sårad och ledsen. Varför blir det så? Då känns det som att jag blir bortvald, efter någon annan och det gör mig både ledsen och arg.
Jag vet att det är både överdrivit och i andras ögon larvigt och egoistiskt. Som att man inte ska få göra saker utan mig, att jag alltid måste vara med / eller bli tillfrågad / eller bes om lov. Så vill jag absolut inte ha det. Jag förstår bara inte varifrån mina känslor omkring detta kommer ifrån - för jag minns inte att jag kände så förr...
Nu handlar det här exemplet mest om honom jag är tillsammans med, men det kan så klart hända i andra sammanhang också. Jag vill ju kunna och vilja vara själv. Jag vill att vi ska kunna göra saker var för sig också. Det viktigaste är dock att jag absolut inte vill känna och må så här i dessa sammanhang.
Så hur löser man det?
Och varför kännas jag så?