Att skriva av sig...

Att skriva. För mig det mesta och bästa sättet att få ur mig alla tankar, idéer, sorg, ilska, oro och ångest. Jag vill få ner det, kunna läsa det i efterhand, se orden och försäöka få dem samman till en helhet och en förklaring.
 
Så jag skriver. Jag skriver här. Jag skriver dagbok. Jag skriver brev och texter. Jag behöver det och det hjälper. 
Och nu, sedan sist så känns det lättare med alla svek. Inte så att de försvunnit, att sorgen och skulden lättat. Men, mitt egenvärde känns större. Jag kan klappa mig själv på axeln, ge en liten kram och känna att "du vännen, du är okej. Du är värdefull och fin, tillsammans med dina brister och fel. Du är den du är."
 
Det värmer i hjärtat att känna så. Om det så bara är för en liten tid just nu, eller om jag faktiskt kommit ett steg framåt. 

Kommentera här: