Tårar och åter tårar...

Oj vad jag gråtit den senaste tiden! Dag ut och dag in. För både det ena och det andra. Mest över skuld, sorg och minnen. Över varför-frågan. Över saknaden av det som var bra. Över att inte ha kunnat ge en ärlig chans. Över att jag svek och sårade.
 
Ibalnd kommer de dagarna. Hur mycket jag än ogillar dem och lider så har jag lärt mig att de kommer och går. Att de är värdefulla på något vis också. Att jag lär mig något varje gång jag faller ner i dem. Jag kanske inte känner och tänker så just då, för just där och då känns det som att jag ska gå under. Men efteråt, när jag är på väg upp igen, då fortsätter resan framåt igen - ett steg till för att helas.
 
Det mest tunga är att jag inte känner att jag "får" vara ledsen, ha sorg, över det förlorade.
Jag borde vara lycklig.
* För att det var jag som lämnade.
* För att jag har en ny relation nu (att glädjas över).
* För att han (som bor i hjärtat nu) kanske tycker det är märkligt att jag gråter över någon annan man - för så känner jag. 
* För att jag känner att det inte är okej att gråta över en annan relation, som varit som är över.

Kommentera här: