Han har blivit någon annan...

Han är någon annan nu. Jag känner inte igen honom. Jag vet inte vem han är nu. 
Och allt det där gör mig så ledsen. Var är den mannen som jag var gift med. Var är de sidorna av honom som var fina och trygga och snälla. Var är djupet och sorgen och känslorna.
 
Det är som att han lever på ytan. Som att han inte vill eller vågar dyka i och känna efter. Det gör så ont att se. Jag kan ju se och vet vilka fantastisk person som finns där inne. Nu är han inte där. Alla de där mjuka sidorna är som borta, det är bara yta, ord och tystnad, gap och skrik och telefoner eller kommentarer...
Snälla säg att jag inte förstörde hela honom genom mina egoisktiska handlingar?
 
Jag vet att det inte är mitt ansvar. Ändå, jag tar på mig det, för att det var jag som puttade den sista putten till att vi trillade i det där helvetet som uppkom. Även för att jag vill att han ska må bra. Jag kan tänka mig att ta lite ansvar för det, jag kan tänka mig att finnas där och svara, prata och stötta - för att jag vill. Jag vill finnas för honom.
 
 

Kommentera här: