Känslostorm.
Jag är inne i en period av känslor. Glada, varma, sorgliga, ledna, arga, osäkra. Jag vet och vill och är samtidigt så förvirrad. Hade velat prata, skriva av mig med någon som är i samma sits. Hade velat kunna prata med barnens pappa. Blir så förvirrad, orolig och ledsen av allt.
Drömmar om framtiden som inte längre finns. Känslan av att ha förstört något. Ångesten i magen över val och beslut. Oron över om alla andra mår bra. Osäkerheten över livet...
Om han bara ville vara min vän, om vi bara kunde prata. Om jag bara kunde se in i framtiden. Om jag bara visste vad han som har mitt hjärta tänker.
Kanske ligger grunden i att hitta mig själv och mitt liv. Min stabila plats i mig själv. Kanske är det just det som jag ska ägna de kommande veckorna åt... Så kanske det andra löser sig efterhand. Kanske borde jag inte oroa mig så mycket, leva lite mer i nuet. Man vet ju egentligen aldirg vad livet bär med sig. Hittar jag mig själv, kanske jag lättare klara att klättra alla de berg, stenar och gropar som kommer på min väg.
Jag måste ta tag i det där nu.
Annars kommer jag gå under igen...