När livet blir svart

Vardagen börja landa hos mig igen. Vi hittar sätt att låta dagarna fortsätta framåt. Rutiner som funkar. Ord att säga. Och sätt att vara på. Det är fortfarande långt kvar, känns det som, tills jag har landat i det jag önskar. Om jag någonsin kommer komma dit. Men det är okej här. Oftast.

 

Tiden försvinner i det som måste göras och det som ibland är roligt. Dagarna av sorg är betydligt färre, men inte desto lättare när de väl kommer. Det har gått en längre tid nu, jag är lycklig med någon som finns här och nu (även om jag tvivlar ibland där med), ändå jag kan inte släppa att detta är livet. Att det ska vara så här? Det känns som att jag fortfarande har saker kvar - att reda ut, att ta tag i, att få att fungera... innan jag kan leva igen.

 

Jag inser att jag inte kan styra över allt, eller andra. Jag kan vilja och önska och drömma, men om andra inte vill, ser eller förstår så hjälper det inte. Då får jag andas in och ut och tänka här och nu och jag - mig själv.

 

Samtidigt som det är skönt att vardagen rullar på och fungerar är det sorgligt på ett vis, att jag ännu inte lever som jag tänker mig. Att det känns som att jag fortfarande har ett slags avbrott i livets väg - innan jag kan vandra där igen som jag tänkt. Saker som jag vill ska lösas innan jag kan gå där igen - framåt.

 

Eller...

 

Är det så att jag behöver acceptera att det bara är så, just nu. Att det är det här som är livets väg just nu för mig. Att de där groparna, hålen, guppen och hindren (sorgen och skammen) är en del av vägen i det här. Jag kanske går framåt nu också, jag kanske inte lever det liv jag önskar, jag kanske inte är där jag vill vara, jag kanske inte tycker om mig själv på det sättet jag önskar - men jag är här. Och det är det här som ska vara nu, det är det här jag behöver fortsätta gå igenom för att nå det jag önskar?

 

Jag kanske behöver fortsätta arbeta mer aktivt med mina processer, gå igenom dem och se till att "avsluta" dem. Lära mig om självförlåtelse, se nuet och leva här. Och förstå att även detta är en del av livets väg - framåt.