Livet.

Ja, nu är jag här igen.
 
 
Behöver skriva mer. Vill skriva mer. Önskar mer. Drömmer om mer. LIvet ger och livet tar. Och jag vill skapa själv. Ta för mig. Ge mig det livet jag vill ha. Och samtidigt. Bearbeta allt fortfarande. 
 
Livet är så annorlunda nu. Mer lycka. Mer självkänsla (oftast). Mer drömmar. Ändå känns det som att jag står och stampar. Kommer man föralltid vara en otrogen (som att det är den jag är...) Kommer jag att våga, vilja, orka och satsa på det jag drömmer om? Var det en bakomliggande del till att jag hamnade i den där helveteskarusellen...
 
Vill så mycket. Gör så lite för att nå dit.
 
Vilka är ni?
Är ni några kvar här?

Kommentarer:

1 Danneman:

Hej,
Äntligen ett livstecken från dig.
Jag har undrat så vad som händer i ditt liv.
Det är tredje gången jag sträckläser din blogg.
Dina utlämnande texter har gett mig en förståelse för den smärta och ångest min hustru genomlidit av det hon orsakat.
Jag valde att stanna kvar.
Priset är högt.
För högt inser jag många gånger.
Men barnen kom i första hand...
Oron och smärtan kommer alltid finnas kvar.
Förändring kräver styrka.
Förändring kräver mod
Det har du visat att du har.
Se framåt.
Lär dig av det du ser i backspegeln.
Det har redan passerat.
Det är inget du kan göra något åt.
Ser framemot att fortsätta följa ditt liv via bloggen
//
D




Kommentera här: