Barnen.
Hur förklarar man för barnen. Vad ska man säga? Hur säger man? Ska man skylla på någon (den som varit otrogen). Förstår barnen det?
Om man fortsätta vara ihop kanske det räcker med att berätta att man sårat varandra och försöker kämpa vidare för att lösa det. Vi som skilde oss, vad ska vi säga. Mina ungar var så små, de såg ju bara hur vi som föräldrar förstörde varandra med ord och elakheter. Så just då, i allt det där, så tror jag att de ändå fattade att mamma och pappa inte kunde vara tillsammans.
Det är värre nu...
Vi som är vuxna har (i möjligaste mån) gått vidare. Vi lever, vi pratar, vi har andra som håller oss kära, och vi mår nog ganska så bra. Det gör barnen också, men... När någon av dem undrar varför vi flyttade isär, när vi ska flytta ihop igen eller säger att de är ledna för att vi inte bor ihop. Då hugger det i hjärtat. Jag gör allt för barnen. Allt. Men just det kan jag inte göra - utifrån min egen skull.
Vad säger man då?
De förstår ju inte otrohet, eller kärlek, eller allt som gjorde att det hände. Eller varför, eller... Det låter så lätt att skylla på att jag var otrogen - för det är ju inte hela sanningen. Och det låter fel att skylla på att deras pappa inte kunde ge mig det jag behövde så jag gjorde som jag gjorde - för det är ju inte heller hela sanningen.
Jag vill liksom inte skylla på någon. Men jag vill inte heller ljuga. Och jag vill att de ska föstå, för jag är livrädd för att de skulle vända sina arga tankar mot mig om de fick veta lite men inte förstod allt. Och det skulle förstöra hela mitt liv. De är mitt allt. Och jag gör allt för dem.
Än så länge lägger jag det på en trygg nivå, säger att vi bråkade, att vi sårade varandra massor. Att jag gjorde elaka saker, att vi gjorde elaka saker mot varandra. Och att pappa inte, just då, kunde lyssna eller försöka förstå / förlåta. Och då kunde vi inte vara tillsammans.
En dag hoppas jag att de ska få veta allt. Att de ska lyssna, lära och förstå. Att de ska vara så mycket mer rustande för livet. För kärleken. För andra människor. För förståelse. För att lyssna. Och för förlåtelse.
Kram på er!