Är det okej att vara taskig mot exet?
Hur svårt ska det vara att vara vuxen och kunna visa hänsyn, respekt och empati?
Kan man ändra en annan människa genom att svika denne? Kan jag ha förändrat min före detta mans personlighet genom att jag svek och var otrogen mot honom?
Jag minns ju den mannen som en fin och snäll människa, om än kanske lite svårt att ställa upp på men i grunden genuin och omtänksam. I vår kris blev vi andra människor, vi visade våra fulaste sidor och hade nog svårt att ta fram de sidor inom oss som vi egentligen ville och som i vanliga fall är de sidor vi visar mest.
Nu, flera år senare, hittar jag fortfarande inte honom i hanssätt att vara. Han är kort, otrevlig, ibland spydig och ointresserad. Hela tiden. Ändå vi vill och försöker umgås med barnen, och jag för att jag vill. Jag vill ha en relation till honom, en fin relation. Det krockar lite när han varje gång vi ses beter sig illa mot mig. Jag börjar tröttna på det och nu ser barnen det också och påtalar det.
Varför har det blivit så här?
Är han annorlunda nu för att jag svek honom? Är han annorlundamot mig för att han fortfarande är arg på mig? Varför är han det i så fall? Han har ny tjej och jag har ny familj. Har han inte släppt mig ännu?
Har ni några tankar?
Allt det här gör mig så ledsen och förvirrad. Jag vill inte sluta umgås, men jag tycker inte det är okej att han sårar mig varje gång vi ses och jag tycker inte det är okej att barnen ser detta (det förstör ju i grunden mer hans relation till barnen än något annat).