Katastrofen.

Vi bråkar. Kramas. Skriker. Gråter. Bråkar. Lyssnar inte. Slår i dörrar. Skäller. Och kan varken hitta oss själva, varandra eller kärnan. Var ska det här sluta? Och tänk om han visste...

30 oktober...

Det var dagen då det brakade loss...
Fast allt började långt tidigare, men det tar vi en annan gång.
 
Söndagen då det började, utåt sett, startade en hel rad veckor av bråk, skrik, tårar och känslor. Hur kunde vi hamna här? Allt jag ville var att prata av mig, få ur mig allt som känts så fel, som gjort att jag hamnat där jag var just då. Allt som jag inte kunde, och inte nu heller, kan förstå.
 
Men, det slutade bara med tårar, ilska, skrik och oförståelse.