Jag och mitt sinneshumör

Det där med att känna saker. Att uppleva stämningar och att må på olika sätt. Att vara glad, ledsen, orolig, arg, utanför, nere, sorgsen, bubblig, skrattig, osäker, känna ångest, älta, lugn, trygg och lycklig. Det där, det är lite tufft ibland. Ibland ganska så mycket tufft.
 
Jag vet nu att det delvis har att göra med min hsp-grej. Ganska så mycket ibland tror jag. Det är lite skönt, att veta att det finns andra som är likadana, att veta att det inte bara är jag som är jobbig och larvig. Det finns en anledning till att jag känner och upplever saker på det sätt jag gör, och jag kan inte ändra på det. Jag kan jobba med att på bästa sätt gå igenom de där känslostormarna, men jag kan inte ta bort dem. De är en del av mig och jag behöver lära mig att leva med dem.
 
Det har börjat bli en trygghet. Den där känslan som börjar infinna sig, den där tryggheten, grunden och vetskapen om att det är sådan här som jag är. Jag har ett större/vidare perspektiv och känsloutrymme än majoriteten och det är bara så det är. Jag kan inte jobba bort det, eller strunta i det, eller låta det vara. För jag är sådan, det är en del av mig. Inte något jag hittat på, utan något både fysiskt och psykiskt som är lite annorlunda än de flesta andra och det behöver jag lära mig att hantera. Och andra behöver litelite lära sig att förstå mig också.
 
Allt det är en sådan andas ut / sänka axlarna / landa i magen -grej. Jag börjar föstå mer och mer av varför jag reagerar, är, upplever och känner som jag gör i situationer. Även bakåt i tiden ser jag förklaringar till varför-saker som jag undrat över. Jag kan börja förstå att det jag upplever inte är överdrivit eller fel - det är verkligen så jag känner. Inte någon inbillad, överdriven fasadbild - utan riktiga känslor och tankar. Som är värda att tas på allvar.

Kommande sidor i min bok

Jag har ju börjat jobba med mig själv. Det kom som ett naturligt steg efter kriserna jag / vi gått och går igenom. Nu tänker jag att en del av den här sidan kommer att börja fokusera mer på den delen, som ett naturligt steg i processen.
 
Detta blir en inre resa, som nog började för länge sedan omedveten, som nu kommit fram i ljuset. Den här delen är arbetet med just mig, och mig själv. Andra delar längre fram kommer nog innefatta relationer med andra mer tydligt. Hur jag vill leva med andra, vad som är viktigt i relationer med andra och så vidare. Det blir nästa resa. Nu till mig själv.
 
Här kan du läsa det jag skrivit innan, om just arbetet med mig själv: Kanske att jag hittat det
 
Jag tänker börja med att strukturera upp det lite;
* HSP-personlighet
* Förlåta sig själv
* Förstå varför otroheten hände och släppa det
* Vem är jag i dag (se delarna nedan)
* Vem vill jag vara?
 
Inom Vem är jag i dag - Delar att ta upp:
* obeslutsamhet / velighet / osäkerhet
* älta och grubbla 
* osäkerhet / avund / "svartsjuka"
* sätta andra före mig själv / vilja andra för väl
* självkänsla / självmedkänsla
* känna sig åsidosatt / i andra hand / osäker
* kunna glädjas åt andras roligheter - när jag helst hade velat vara med själv (avund...)
* rädd att missa saker (kontrollbehov) - varför
 

 
HSP-personlighet
Vad är en HSP-personlighet. Hurdan är jag som en sådan person? Vilka delar är extra tuffa? Vilka sätt att klara av dem behöver jag? Hur reder jag ut de där sakerna som ibland stör livet? Lära mig att acceptera att jag är sådan, och se det som en positiv del.
 
Förlåta mig själv
Från grunden se vad och hur otroheten hände. Förstå sammanhangen, samband och helheten. Förlåta mig själv för de fel jag gjort - i hjärtat. För att kunna gå vidare i livet och hitta en stabil grund igen för mig själv.
 
Förstå otroheten, varför och vända blad
Från grunden se vad, varför och hur otroheten hände. Reda ut helheten, de bakomliggande orsakerna och samband. Förstå delvis hur jag kunde göra så. Sedan hitta en grund för att låta det stanna på ett blad tidigare i livet, och gå vidare. Släppa det.
 
Vem är jag i dag (se delarna nedan)
Vem är jag i dag? Vem var jag innan otroheten? Vem trodde jag att  jag var? Vad formade mig till detta? Vad saknades? Och vad behövdes mer av? Anknytningsteorier.
Delar att ta upp: 
* obeslutsamhet / velighet / osäkerhet
* älta och grubbla 
* osäkerhet / avund / "svartsjuka"
* sätta andra före mig själv / vilja andra för väl
* självkänsla / självmedkänsla
* känna sig åsidosatt / i andra hand / osäker
* kunna glädjas åt andras roligheter - när jag helst hade velat vara med själv (avund...)
* rädd att missa saker (kontrollbehov) - varför
 
Vem vill jag vara?
Se framåt. Vem strävar jag efter att vara? Hur vill jag leva? Vem vill jag vara?
Vilken framtid ser jag för mig? Vad behöver jag tänka mer på / fortsätta jobba med?
 
 

Det är bara så sorgligt.

Sorgen i hjärtat, den försvinner inte. Han och jag kan umgås, med barnen. Vi kan inte prata. Inte om allvarliga saker. Och jag kan inte säga något om han som har mitt hjärta nu.
 
Och det gör så ont. Det är så sorgligt.
 
Jag önskar vi kunde prata, reda ut, lyssna och försöka förstå. För att kunna gå vidare. sSläppa det gamla, och försöka hitta nya vägar tillsammans, nya sätt att umgås. Hur vi ska förhålla oss till varandra nu. Vad som ska gälla.
 
Vi är ju skilda nu - det är så verkligheten är. Det vi behöver förhålla oss till. Vi har två barn tillsammans, som vi båda vill allt väl. Att de ska få den bästa av uppväxt. Det har vi att förhålla oss till. Kan vi inte bara försöka att göra det bästa av allt det där.
Vad är det som är så svårt? Vad är det som gör att han måste vara elak? Bli arg/sur? Komma med taskiga kommentarer? Säga hora och fitta till mig fortfarande? Ha åsiker om hur jag lever och vad jag gör. Tala om vad "alla andra" tycker och tänker om mig - och det som jag gjort / det som hänt och händer...
 
Allt är bara så fullt av sorg.
Samtidigt känner jag en lycka och framtidstro i det som sker i livet nu.