Hur?

Hur säger man förlåt till någon som inte vill förlåta?
Hur ångrar man något som man själv haft ett val att välja?
Hur förlåter man sig själv för de fel man gör?
Hur hittar man en mening med det meningslösa?
Hur får man någon att förstå att man var en idiot? Att man ångra det man gjort? Att man växt som människa?
Hur får man någon att förstå att man älskar - men nog inte på "det" sättet?
Hur inser man att man nog hade en anledning till sina fel?
Hur vet man när det är dags att gå?
Hur vet man när man gjort tillräckligt?
Hur vet man när det är dags att gå?
Hur vet man när det är dags att släppa?
Hur vet man att man gjort rätt...

Livet är upponer

Det är verkligen så det är just nu.
 
En de saker faller på plats. Annat rör fortfarande runt. Ibland känns allt så självklart och säkert. Ibland är det bara kaos. Vissa stunder känner jag mig stark och säker. Andra dagar är jag liten, svag, ensam och rädd...
 
Just nu har det varit en period av litenhet. Jag har svårt att vara ensam. Oroar mig för allt. Gråter mycket och känner att livet aldrig kommer bli bra igen. 
Jag vet att det kommer vända, frågan är bara när. Och när jag ska sluta ha de där perioderna - för de måste ta slut, eller minska i varje fall.

Att acceptera - det jag gjort fel.

Jag ska lära mig att acceptera det som jag gjort fel. Jag är bara människa. Genom terapin har vi pratat om varför, hittat saker och bakomliggande orsaker. Det kan inte ursäkta att jag var otrogen, det kan i viss mån förklara. Många små bäckar och trådar och bollar som blev en helhet av fel.
 
Tillsammans med en oförståelse för mig själv, vad jag behövde och saknade och inte såg eller lyssnade på. Vad vi tillsammans inte såg. Blev det till svek och fel i livet. Vi lockade fram de sämsta sakerna hos varandra till slut - i en del av oss.
 
Nu tänker jag acceptera att det blev så. Det går inte att vrida klockan tillbaka och göra om. Det går att se framåt, lära av felen, säga förlåta, visa på bättring, visa att man är bättre än de fel man gör. Jag har växt och växer som människa genom det här - hur ont det än gjorde och fortfarande gör ibland. Jag ångrar att jag sårade och svek, men inte vad som kom fram genom allt arbete efteråt. Han är förlåten - jag ska försöka förlåta mig själv en dag. Och hoppas att han kommer förstå själv en dag också.
 
Nu tänker jag sätta punkt för ältandet kring varför.