Erkänner lite

Det finns någon jag tycker om lite...
 
Kanske kommer det bara att bli en fin vän, kanske inget alls eller kanske något mer. Jag vet inte. Jag känner att jag kanske vill något mer. Ändå känner vi inte varandra så väl. Och jag ska ju hitta mig själv nu.
 
I vilket fall, så har jag sett och fått helt andra ramar att förhålla mig till. Det finns ju faktiskt människor som både ser, lyssnar och är intresserade av mig. Utan att få något i gengäld. Vilken upplevelse, både lite skrämmande och fasinerande. Vad jag kommer att upptäcka saker med livet framöver.
 
Känslor är verkligen inte lätt att rå över...

Vänder blad

Jag har bestämt att augusti ska bli mitt nya kapitel i mitt liv. Jag vet inte vad det kommer innebära, men jag vet att jag behöver komma någon vart nu. Om det innebär att jag börjar springa som en tok igen, eller baka bullar, eller kolla tusen serier på tv, flytta till landet, säga upp mig eller något annat. Jag vet inte. Beslut ska tas och jag måste framåt.
 
Jag börjar känna att vi har stampat på samma ställe för länge nu, utan framsteg eller försök. Det går inte längre. Jag behöver känna att livet ska fortsätta nu. Jag behöver känna att jag kan börja försöka förstå och hitta mig själv igen, och arbeta tillbaka mitt värde som människa.
 
Som en klok vän till mig en gång sa;
"det är bara dig själv som du måste vakna upp med varje morgon i resten av ditt liv - låt den människan bli en människa som du älskar, respekterar och värdesätter"

Mål och mening

Jag behöver hitta mål med mitt liv. Med min vardag. Jag känner att jag börjar älta igen. Om och om igen. Fastnar och funderar. Kommer inte framåt. Stampar på samma ställe. Och jag vill inte det, jag vill framåt. Jag vill börja leva igen, börja försöka må bra igen, börja försöka hitta mitt liv.
 
Kanske kommer det inte att vara tillsammans med min man, som det är nu högst troligt inte, men jag tror att jag kommer kunna må bra en dag ändå. Jag måste bara se till att finna mål och mening, se till att ta tag i saker, flytta mig själv framåt. Så att jag inte fastnar.
 
Kanske kunde lite mer rutiner i vardagen hjälpa? Inte som är fast, de ska kunna rubbas om andra saker kommer upp (som är roligare och som jag vill göra) men som kan ge lite mer struktur. Ibalnd känns det som att jag bara går omkring i ett töcken. I ett ingenting...