Älskar dig men...

Jag tror att jag vet hur jag känner nu. Att jag älskar dig. Att du alltid kommer att vara en viktig och betydelsefull perosn i mitt liv. Att jag alltid kommer vilja att du har ett fint liv. Att jag alltid kommer att ha dig i mitt liv.
 
Jag tror jag vet hur jag känner nu. Att du inte är den som får mitt hjärta att banka lite extra. Att du inte är den som jag vill leva tillsammans med. Att du inte är den som kan ge mig de delar jag behöver. Att jag inte är kär i mig.
 
Jag tror...

Kan det vara så...

Du och jag, vi ville dela livet
fanns ingen oro eller tvekan, vad kunde gå snett
I dag tar vi varann för givet
och har förlorat allt det där som var så rätt

Vad är det då som gör att jag är kvar?
Kan det va kärlek?

Vi har nog tappat bort varandra
som att otrohet och svek inte spelar nån roll
Står kvar fast går i smyg till andra
kanske bäst vi ger oss av åt varsitt håll

Vad är det då som gör att jag är kvar?
Kan det va kärlek?

Tid att bryta upp, dags att ta ett kliv
packa väskan, ge sig av mot ett eget liv

Men vad är det då som gör att jag är kvar…

Kan det va så, 
Att jag nog älskar dig ändå

Våga.

Allt blir mer och mer klart. Mina tankar och känslor blir tydligare. Ibland faller jag samman, och tappar fotfästet totalt. Sedan ser jag det lite tydligare igen, jag tror att jag vet vad jag vill. 
 
Ska jag våga. Våga hoppa, våga ta steget och chansa?
 
Tänk om jag inte alls vill det här, tänk om jag bara fått ett fnatt och inte alls vill något annat. Eller är det så att jag håller på att växa, utvecklas och bli starkare. Jag önskar att den där säkerheten kunde infinna sig lite oftare och längre, att jag kunde känna en trygghet i det beslut som jag tror att jag håller på att välja.