Får jag skratta

Är det passande att ha roligt? Är det okej att göra saker som känns som lite bomull för själen och hjärtat. Är det konstigt att tycka det är kul att lära sig nya saker, att träffa nya människor, att glömma det riktiga livet en liten stund...
 
I hjärtat känns det inte okej alls. Jag ska bara vara ledsen. Hos honom anses det fult, som att jag inte kan vara sorgsen och ledsen, för att jag gör något "vanligt".
 
Jag gör det ändå. Jag tvingar mig att följa med på saker, och blir tvingad av vänner. Därför att under en liten stund glömmer jag mig själv, och det runt omkring. Jag får skratta, vara glad, lite lättsam och hjärtat får vila en stund på en trygg varm plats.

Dimma

Dagen i dag började grå, mulen och full av dimma... Preccis som mitt sinnesmod. Jag är så osäker på framtiden, känner att jag måste bestämma mig. Men, vad är rätt och vad är fel. Kommer jag att ångra mig.
 
Ont-i-magen-dag...
 
Framåt eftermiddagen sken solen fram, och då kände jag att någon gång kommer solen att skina på mitt hjärta också. Jag kommer att känna lycka och kärlek igen. Rikta ansiktet mot skyn och känna värmen i själen.
Någon dag.

Välja att förlåta, vilja förlåta eller vänta på att förlåta...

Vilket är det sanna? Vilket är det som gäller?
Jag kan inte förlåta mig själv, inte ännu. Jag tror att man själv väljer när man vill försöka förlåta och sedan får man arbeta med att kunna göra det. Jag tror inte att du väntar in någon känsla i kroppen och säger "nu, nu kan du förlåta".
 
Han, väntar på att han ska kunna förlåta mig. Hur ska han någon gång kunna göra det när han inte ens vill arbeta med de hinder som finns i vägen för förlåtelsen.