När livet blir svart

Jag "vill" skiljas. Jag varken kan, orkar eller har motivationen och strykan att fortsätta kämpa med oss mer. När man inte får några teckan på att den andra halvan vill försöka, kanske inte försöka som i att vara tillsammans helt säkert, utan mer försöka att förstå. Då ger man upp.

 

Kanske gav jag upp vår relation för länge sedan, i hjärtat, men inte i sinnet och tanken. Jag har kämpat på så länge. Dödat och skjutit fram så många drömmar för att det ska fungera. Jag vill vara jag nu.

 

Och om jag ska hita mig själv så måste jag sätta mig själv först nu. Då går det inte att samtidigt kämpa för oss båda i en relation som känns på botten och på kanten...

 

Så, jag har bestämt mig.