Ett förlåt som berörde

Jag vill dela med mig ❤ lite om min relation i dag
 
Jag hade en lite tuff upplevelse ganska nyligen, som mynnade ut i något väldigt fint. En upplevelse som jag inte varit med om innan, som fortfarande gör mig varm. Och ändå, en ganska så liten sak på det stora hela. Dock så värdefull och utvecklande för mig som peson.
 
Ni vet ju att jag jobbar med att hitta mig själv. Puh, det är ett stort och ibland tungt arbete, men så väl värt det känner jag. I vilket fall, så innebär det här också att jag behöver försöka förstå och ta upp de delar som "stör" mig. Detta betyder att det blir lite fler saker att prata om än vanligt, och även att jag (genom min hsp-personlighet som kommit fram) börjar förstå hur och varför jag känner som jag gör oftast behöver jag få dela och lufta ovanligt många tankar och funderingar just nu.
 
Nu till det som var,
Han med stort H sårade mig. Eller ja, jag kände mig sårad av hans beteende i en viss situation. Jag kände mig bortvald och utanför. Baserat på mina känslor, det vet jag. I vilket fall, jag hade bett honom om att ge mig tid och extra hänsyn för att lära mig att hanskas med just denna situation. Och han gjorde precis tvärtom i alla fall. Jag blev så ledsen. Och besviken.
Vi pratade om det, kom inte fram till något. Klumpen i magen höll i sig. Jag vet och förstår att det är min del lika mycket som hans. Jag hade redan sagt förlåt och berättat hur jag upplevde det och att jag insett att jag har ett hinder i just den situationen. Jag vet att jag ibland kanske kräver mycket. I det här fallet kunde jag dock inte se att han inte skulle ha lika stor del / ansvar. Det var bara det att han inte kunde ta till sig det själv. På det sättet har jag levt i relationer innan och vill så tydligt inte ha det så längre. Vilket gör att jag ofta blir lite desperat i att vilja få den andre att förstå...
Det gick en tid och så - pratade vi igen och det var som om han fått en blixt från himlen. Han förstod. Han bad om förlåtelse. Ärligt och äkta. Han berättade hur han kände. Och jag grät. Jag har nog aldrig fått den typen av förlåtelse tidigare - det värmde mitt hjärta så enormt. Mest av allt att han också kunde se sin del och sina brister. Utan att lägga minsta skuld eller bortförklaring på mig.
 
Han växte så enormt i mina ögon. Vi växte så stort som par och i vår relation.
Tack för tid och insikt!

Kommentera här: