Tillbaka till mig själv
Jag börjar hitta tillbaka till mig själv igen. Lite mer av den där styrkan. Lite mer av omtanken. Lite mer av vem jag vll vara. Vem jag ska kämpa för att bli. Visst dagar är det enormt tungt och motsträvligt, ledsamt och sorgset. Då försöker jag tänka att det ska få vara så. Det är okej att käönna så en del dagar också. Det är en del av livet.
De tunga dagarna blir allt färre, och de lättare att fler. En del dagar är verkligen botten, så kommer det nog alltid att vara. Det gäller bara att hitta ett sätt att klara av de dagarna också, med en liten liten kärlek kvar till sig själv. Och då kommer även de ljusa fina dagarna att vara så mycket större, tänker jag.
Jag hittar mer och mer av mig själv. Vem jag är. Varför jag är sådan. Anledningar och orsaker. Och vem jag vill vara / bli mer av. De delarna som jag vill lyfta fram mer. Och de jag behöver jobba mer med att läka ihop. Resan kommer troligen aldrig att ta slut. Det är det fina med livet - att vi alltid kommer att utvecklas och förändras eller kanske snarare ta oss närmre och närmre den kärna som alltid funnits inom oss ❤