Tillbakablick
Jag ser tillbaka flera år och dagar...
Om jag bara hade sett då. Om jag bara hade vågat, frågat, undrat, varit tydlig. Öppnat ögonen. Tagit mod till mig och känt efter ordentligt. Vågat känna efter vad jag saknade, vågat säga vad jag saknade, vågat lita på att vi kunde stå kvar även i uppförsbackar och oändliga hål.
Om vi bara lyssnat på varandra. Sett varandra ordentligt. Lagt lite mer energi på vår relation och förstått att man behöver ta hand om den också.
Kanske hade det slutat med att vi delat på oss ändå. Kanske hade vi förstått att vi inte kan ge varandra det vi behöver. Kanske hade vi vågat hoppa tillsammans och bygga upp något starkare och större.
Jag kommer nog alltid tänka så, att jag ångrar att jag inte såg och gav oss en chans. Samtidigt, jag hade inte den förmågan då, jag förstod och visste inte bättre. Jag hade inte lärt mig de delarna. Ingen av oss hade lärt oss det. Tyvärr. För det måste jag försöka att förlåta mig själv.
Ja, jag gjorde ett enormt fel. Ja, jag svek och sårade. Inte enda gång med vilje. Ändå, jag gjorde saker som jag aldrig trodde om mig själv, saker som jag kan förakta och hata. Saker som jag inte aldrig någonsin tycker är okej.
För det måste jag förlåta mig själv. Jag visste inte bättre. Jag hade inte lärt mig så mycklet om mig själva att att såg och förstod vad som hände. Jag hade ett val, utifrån det jag lärt mig då, och jag valde fel.
Nu ska jag förlåta mig för det.