Empatisk och sårande
Empatisk och otrogen... Kan man vara det?
Eller är man bara en känslokall jävel?
Kan man ha en stark empatisk förmåga och samtidigt såra och svika en annan människa? Den frågan ställer jag mig varje dag. Innan trodde jag inte det, men jag börjar inse. Jo, det klart att du kan! En människa är en varelse med alla sidor - både de goda och de mindre bra.
Att vara otrogen innebär inte att man saknar känslor, eller empati. Det finns såklart olika typer av människor, precis som det finns olika typer av svek. Ingen är den andra lik. Jag läste att man kan vara otrogen och samtidigt älska den man sviker. Det låter nog ofta banalt och fel, men jag tror så här...
Man kan älska den man sviker. Ofta sviker man för att man inte förstår sig själv. För att man inte var så mogen och lärt sig de delarna som behövdes för att klara ut situationen utan sveket. Det är ingen ursäkt, det förklarar bara människans alla sidor, vår komplexibilitet.
Att kunna förlåta sig själv för det, när man är redo, är väldigt viktigt för kärleken till sig själv och empati. För att lära sig och bli en bättre version av sig själv.
Jag saknar inte känslor, jag är tvärtom alldeles för full av dem. Jag känner och inkänner alla andras känslor till max. Och när jag fick till mig de delar av det jag saknade (utan att veta om det) då föll jag. Djupt.
Plötsligt blev jag ego, kände att jag behövde saker. Blev arg för allt som fattats men tog inte (innan sveket) upp det med honom utan körde på. Blev fylld av att få behov tillgodosedda som jag saknat så enormt. Att få bli sedd och lyssnad på. Det jag saknade/tappat i vår relation tror jag var respekten. För oss, för mig själv, för honom.
Jag har en enorm empati för andra, inte så mycket för mig själv. Jag såg mig dock inte som en människa som kunde vara otrogen. Nu ser jag fler sidor. Nu tror jag att alla, under förutsättningar, skulle kunna falla.
Det går inte att skylla ifrån sig. Det man gjort har man gjort. Det går att lära av fallen, att borsta av smutsen och resa sig igen. Inse att man är värdig som människa även med fall och svek i bagaget.
Vad tror ni?