Vänner. Ovänner. Bara försvinna.
Jag vill att vi ska vara vänner. Att vi kan vara den bästa mamman och pappan tll våra barn. Att vi kan visa dem omtanke och respekt. Jag vill att vi ska kunna göra saker tillsammans med barnen. Att de kan få ha oss tillsammans, även om vi inte är tillsammans.
Han säger att alla andra säger att man inte behöver det. Att det är konstigt. När man lämnat någon och gjort slut - att man inte ska umgås då. Att det inte ger något för barnen heller (inte om vi är osams såklart). Vad han tycker och tänker vet jag inte, för det har han så svårt att få fram.
Jag önskar bara så att vi kunde hitta en stabil och bra plattform tillsammans. Vi kommer ju alltid finnas här som mamma och pappa. Och om vi inte kan vara här som ett par för barnen, så måste väl det nästbästa vara att finnas här som mamma och pappa och vänner till varandra?